Irene Kritik har inte mycket till övers för SVT Drama och deras monomana lust på usel bruksdramatik: Rederiet, Längtans Blå Blomma, Anna Holt… Det är nästan så att hon längtar tillbaka till den gamla TV-teatern och säger: Kom tillbaka. Allt är förlåtet. Ändå hade hon en bister upplevelse då hon ung och ambitös, i början av 80-talet deltog i ett seminarium om just densamma. En av de mest inflytelserika herrarna gjorde en dramatiskt konstnärlig entré med fladdrande halsduk och sade efter en lång konstpaus: - Att göra teater är som att… steka ägg och bacon. Har man ett bra manus blir det som baconen och då behöver man inte lägga mer fett i pannan under inspelningen eftersom man då kan använda flottet från manuskriptarbetet. Irene kritik smög rodnande ut från seminariet, men inser nu att en konsultation av dennne mans analys, trots allt avsevärt skulle ha förbättrat Dramas senaste kvalitetssatsning "Ett litet rött paket".
Irene Kritik som under denna rubrik är långsint och oförsonlig, noterar hur människor med ringa eller obefintligt intresse för TV, plötsligt blivit självutnämnda experter så snart det handlar om ideologiska ting. Så mycket mer stimulerande finner de intellektuella det att stöka med Weise skattemoral, än att se igenom ett helt program av Fångarna på Fortet. Det tycks vara i tron att Arne Weises lillebror, Lars Weis, är självklar frälsare med många nya fina djurprogram med pippande elefanter att sända i public service företaget. Dessa sällsynta möte mellan SVT och IQ, lika oväntat som det mellan paraplyet och en symaskinen på ett operationsbord, skedde tidigare på den tiden då Nöjesavdelningen hade folkbildande ambitioner och man storsatsade på kunskapstävlingar av typen Kvitt eller Dubbelt. Under den senaste (sista?) omgången 1986, genomsöktes därför landets universitet i jakten på en verkligt bildad programledare. Valet föll på Bi Puranen som var både doktor och docent i ett stort antal djupa ämne. Kontrakt skrevs och redaktion drabbades av kollektivt intellektuellt bildningskomplex då lärdomsgiganten anträdde TV-huset. Man bugade och bockade och överlämnade en lista på de ämne man planerade att tävla i. Dr. Puranen visade sig vara väl förtrogen med partikelfysik, astronomi och Björn Afzelius konstnärskap. Men det ämne som särskilt föll henne på läppen var Jussi Björling och euforisk av sin egen kreativitet utropade hon med hög röst: - Jag har en idé! Hon samlade redaktionen, äskade tystnad och tillkännagav sin snilleblixt: - Jag vet: Vi ber Jussi Björling komma till studion och sjunga! Ja!

Att bildningsstandarden på de fasta medarbetarna skulle vara så skyhögt mycket högre, kan dock Irene Kritik dementera då hon erinrar sig hur man för några år sedan planerade direktsända nöjesprogram med Janne Loffe Karlsson från olika städer runtom i Sverige. En kulturvetarpraktikant sattes för att göra grundlig research på respektive stad. I ett dammigt gammalt arkiv fann hon en spektakulär nyhet om Halmstad och gick till sin projektledare Ally Wanngård för att redovisa: - Jo jag har hittat en intressant sak här om Halmstad: När James Kook upptäckte Australienvar en av besättningsmännen på fartyget från Halmstad. Med osviklig känsla för potentialen i denna nyhet insåg projektledaren Ally Wanngård var som nu måste göras: - Det är ju jättebra. Honom måste vi ha i studion. Ta reda på honom! - Nja, sa kulturvetaren och skruvade på sig: det blir nog inte så lätt. Du vet, det var ju rätt länge sen… - För oss på SVT är ingenting omöjlig, slog Ally Wanngård fast med pedagogisk skärpa. Tänk på licensbetalarna. Du ska hitta honom.

Då Hannes Holm för några år sedan blivit nytillträdd manuschef på SVT- Drama, var det många som undrade vad Hannes Holm hade för smak? Vad skulle han sats på? Tyckte han att Smash var förebildlig för alla TV-författare? Det stora avslöjandet skedde en sen kväll på Prinsen där man vid Hannes Holms bord kommit in på ämnet litteratur. Plötsligt hördes den en ljus gossopran utropa: - Vet ni vilken som är den bästa bok jag någonsin läst? Många på restaurangen undrade och det blev tyst på Prinsen. Irene Kritik som råkade sitta vid bordet bredvid, spekulerade för sig själv: Kunde det vara någon av Dostojevskij? Bibeln? Musil? Eller kanske någon komisk klassiker som Don Quijote, med tanke på Holms obesvarade kärlek för humor? Spänningen var olidlig då Holm äntligen besvarade sin retoriska fråga: - Den bästa bok jag någonsin läst är: "Uppfinnaren" av Alf Mork! Irene Kritik bävar för Holms garantier att den nya dramaserien på engelsk förlaga som han nu ska ta sig an, "En fot i graven", ska hålla samma klass.

Irene Kritik är Kritiks hemliga agent i kultur- och mediesvängen, vårt allseende öga i glamourmaskineriets rövhål.

Fotnot: ”Uppfinnaren” var ett litterärt försök av reklammannen Alf Mork, som sedemera filmatiserades av TV3 med Ulf Brunnberg i huvudrollen. Serien lades ned efter tre avsnitt.