Många år innan Etik-Jesus började fisa och fjärta på heltid grundlade han sin förmögenhet med ett gediget missbruk av olika sparformer. Åttiotalets nyintroduktionsfonder, optioner och stigande bostadsrättspriser hade på några få år fått honom knölrik. En bit in på nittiotalet kom de etiska fonderna från ingenstans och överrumplade honom totalt. Alkohol, tobak, miljöfarlig verksamhet och orättvisor var totalförbjudna placeringar för de etiska fonderna. Att man kunde tjäna pengar på att göra rätt ifrån sig hade Etik-Jesus aldrig kunnat tänka sig. Han hade alltid trott att det var precis tvärtom. Efter att ha läst i tidningen om några cancersjuka rökare, som vunnit mångmiljonbelopp i skadestånd från amerikanska tobaksbolag, föll polletten ned. Han bestämde han sig för att bli etisk. Det verkade finnas massor av pengar i etik. Han satsade stort på etiska fonder och blev snart beroende av god avkastning för både själ och plånbok. Han bestämde sig för att frälsa världen och tog namnet Etik-Jesus. Man kunde se honom på gatorna bland vanligt folk. Ibland besökte han stadens fik.
”Kaffe eller te?”
Frågan kom som en blixt från klar himmel. Etik-Jesus blev helt blank i huvudet. Hur skulle han någonsin kunna rädda världen om han inte höll ordning på saker och ting? Kaffet kom från Sydamerika och teet från Indien. Vilket låg längst bort? Kom teet genom Suezkanalen eller åkte det hela vägen runt Godahoppsudden? Kaffet då, flögs det hit eller åkte det bananbåt? Fanns det fortfarande bananbåtar? KRAV-märkta bananbåtar? Det gällde att köpa produkter som färdats kortast tänkbara sträcka för att göra av med så lite miljöutrymme som möjligt. Ändå hade han inte tagit reda vilket som låg längst bort, kaffe eller te. Slarvigt, slarvigt.

”Hallå! Kaffe eller te?”
Tjejen bakom kassaapparaten satte händerna i sidan och himlade med ögonen. På brickan stod hans mazarin och en tom kopp.
”Du, varifrån kommer mazarinen?” Ett litet leende, han visste av erfarenhet att frågan kunde uppfattas som märklig.
”Vadå, vad menar du? Från bagaren. Vad ska du ha, kaffe eller te?”
”Vatten. Kranvatten, tack.” Återigen hade han fattat ett etiskt beslut. Så rätt. Så lätt.
”Ta själv, vetja.”
Han betalade frikostigt och tog brickan. Etiskt beroende och ekonomiskt oberoende. En underbar kombination. Allt som behövdes var att man gjorde rätt. Helrätt. Ändå var det långt före den stora pruttperioden.

Snart skulle hans börsmäklare ringa och föreslå ännu en etisk placering. Han var en fin person, Etik-Jesus. Livet som etisk person var både spännande och farligt. Överallt fanns oetik. Ett tag hade han till exempel trott att oblekt muggpapper var etiskt. Sedan hade han förstått att skogsarbetarna som skövlade skogarna i Norrland hade gamla oranga Helly-Hansen-fleecetröjor från sjuttiotalet. Som INTE var gjorda på återvunna PET-flaskor. Ingenstans gick man säker. Oetiken var som ett gift, ett opium för folket.

Men den etiska frälsningen var nära. Det hade blivit mycket lättare att tokköpa och vrålkonsumera med gott samvete sedan alla etikmärkningar införts. KRAV-märken, Bra Miljöval, Änglamark, Svanen och Rättvisemärkning, var alla tecken på att det var fritt fram att köpa, konsumera och producera. Etik, etik, etik. Etik-Jesus köpte allt som var märkt. En gång hittade han oparfymerade disktabletter för maskindisk som var rekommenderade av Astma- och Allergiförbundet samtidigt som de var bra miljöval. OCH med barnsäker förslutning. Etik-Jesus hade i och för sig inga barn men köpte ändå tretusen tabletter. Här gällde det att bunkra. Förpackningen var av superetisk polyetenplast som skulle lösa upp sig i naturen. Etik-Jesus förvarade dem i blomlådor på balkongen för att kunna följa händelseförloppet på nära håll. Om de inte löstes upp inom kort kunde han alltid bränna dem för då skulle de bli vanlig vattenånga.

”Swedish Match eller Hemköp?”
Dessa ständiga val. Etik-Jesus blev helt blank i huvudet. Varje gång hans börsmäklare ringde och föreslog någon aktieaffär var det alltid något nytt som hade hänt i det etiska himmelriket. Börssnubben berättade att Hemköp nyligen valts till Sveriges mest etiska företag i en trovärdig omröstning. I och för sig var det fullt med cancerframkallande cigaretter ovanför kassan på Hemköp men det kompenserades av att resten av butiken var kravodlad. Swedish Match var nästan lika bra, de satsar allt på snus och har slängt ut cigaretterna. Snus är ofarligt! Jätterätt! Köp nu, de är superetiska, köp, köp, köp! Etik, etik, etik! Eftersom Etik-Jesus var minst lika beskäftig och duktig som självaste Thage G. köpte han så mycket etik han orkade. Det tog nästan en kvart. ”Kanon!” skrek börssnubben i andra ändan. Fradgan löddrade sig kring mungiporna. ”Inte kanoner, det är oetiskt”, svarade Etik-Jesus lugnt. ”Superbra är bättre…”

Med tiden spred sig ryktet om Etik-Jesus. En person som gör så mycket rätt får många lärjungar. Etik-Jesus lät ge ut etik-biblar av majsstärkelse, tillverkade krucifix av pressad gotländsk fårdynga och byggde komposterbara hus där alla hans miljoner nedbrytbara följeslagare kunde bo.

Plötsligt gjorde ett nytt rön gällande att en av marknadens skojigaste pruttkuddar var gjorda av etiskt gummi. Varje gång man satte sig på en sådan gav den ifrån sig, hör och häpna - inte bara ett kul ljud, utan också en helande gas. Den superetiska gasen skulle kunna täppa igen ozonhålet om bara tillräckligt många personer pruttade.

I alla Etik-Jesus medier trummades budskapet ut. Fis! Köp pruttkuddar! Fjärta! Vad kul vi har! Morgonfis har guld i mun! Gummi hit! Riv pyramiderna, bygg pruttkuddefabriker! Fisprutt! Pruttfis! Gummi dit! Vi gör rätt! Var fis-redo! Prutta för att det är ont om jordklot! Vädra gummit! Många småpruttar lagar stort hål! Sätt fart på tillvaron! Utvinn mer pruttkuddegummi! Prutta! Fis! Överlev! Vi pruttar, alltså finns vi! Allting klarnar! Pruttklart! Vad mer kan man begära?

I Faderns, ozonets och den etiske pruttens namn.
Amen.